När någon vrickar foten är det nästan reflexmässigt att greppa efter en ispåse. Det känns som en självklar del av skadehantering – från vardagsmotionärer till proffsatleter. Men hur mycket vet vi egentligen om isens roll vid akuta skador? Är det fortfarande det bästa sättet att främja läkning?

Faktum är att vår syn på hur vi behandlar skador har förändrats avsevärt de senaste decennierna, i takt med att ny forskning har utmanat gamla sanningar.

En kort historia om is och skador

Det var 1978 som Dr. Gabe Mirkin introducerade RICE-akronymen: Rest, Ice, Compression, Elevation. Tanken var att minska inflammation och på så sätt påskynda läkningsprocessen. RICE blev snabbt standarden för skadehantering, och under åren utvecklades konceptet till PRICE (där P står för skydd) och senare POLICE (Protection, Optimal Loading, Ice, Compression, Elevation).

Men varför ändrades det? Forskning visade att "optimal loading" – lätt mekanisk belastning tidigt i läkningsprocessen – främjar cellregeneration och påskyndar återhämtning. Samtidigt blev det allt tydligare att total vila, som förespråkades i RICE, faktiskt kunde vara skadligt för återhämtningen (Bleakley et al., 2010).

Men vad säger forskningen om is?

Is har länge setts som en hjälte i kampen mot smärta. Och det är sant – den fungerar som en effektiv smärtlindrare genom att kyla ner huden och tillfälligt dämpa obehaget. Men dess effekt på den underliggande muskulaturen är minimal, och vad gäller läkningsprocessen är bilden mer komplicerad.

Redan 2014 erkände Dr. Mirkin att is kanske inte alls påskyndar läkning utan snarare kan fördröja den. När vi skadar oss skickar kroppen signaler till inflammatoriska celler, som i sin tur frisätter IGF-1 (Insulin-like Growth Factor), ett hormon som är avgörande för att reparera skadad vävnad. Att applicera is kan dock hämma denna process genom att fördröja kroppens naturliga inflammatoriska svar (Takagi et al., 2011).

Den senaste utvecklingen i skadehantering resulterade 2019 i akronymen PEACE & LOVE (Protection, Elevation, Avoid Anti-Inflammatory Drugs, Compression, Education & Load, Optimism, Vascularisation, Exercise). Här lyser is med sin frånvaro – inflammation ses som en viktig del av läkningsprocessen snarare än något som ska elimineras (Dubois & Esculier, 2019).

Ska vi helt sluta använda is?

Svaret är: det beror på. För de flesta skador är is sannolikt inte nödvändigt. Men i vissa fall, som vid allvarliga ledstukningar eller efter större operationer, kan svullnad bli så omfattande att den hämmar rörlighet och muskelfunktion. I dessa situationer kan is användas för att kontrollera svullnaden i det akuta skedet (Hubbard et al., 2010).

För muskelbristningar, som ofta inte leder till betydande svullnad, är is däremot sannolikt till liten nytta. Och om målet är långsiktig återhämtning snarare än omedelbar smärtlindring, är det bättre att fokusera på att återgå till rörelse så snart det är praktiskt möjligt.

Rörelse som medicin

Det viktigaste vi kan göra vid skador är att främja säker och kontrollerad rörelse. Tidig belastning stimulerar läkning och förhindrar komplikationer som stelhet och muskelförlust. Dessutom kan en utbildad patient, som förstår hur kroppen läker och hur man gradvis ökar sin aktivitetsnivå, ta en mer aktiv roll i sin egen återhämtning.

Så nästa gång du ser någon sträcka sig efter ispåsen – fråga vad målet är. Om det är kortvarig smärtlindring kan is fortfarande ha en plats. Men om målet är att påskynda läkning och återvända till aktivitet, är det kanske dags att låta isen stanna i frysen och istället sätta rörelse i fokus.